Idag var det min barngrupp som kom på besök för att se Draken Drako och en annan barngrupp med, även några vuxna och ungdomar kom och tittade och flera lärare. Denna föreställning var jag inte så nervös inför eftersom jag visste att jag kunde fästa blicken på barn/pedagoger eller vuxna som jag kände igen i publiken och därför kunde jag känna mig lugn. Men samtidigt så visste jag att detta var examinations tillfället och visste att Mats och Marie sitter med pennorna i högsta hugg och är med för att examinera oss. Men jag tänkte jag gör mitt bästa då kan de inte bli bättre :). Och blir det tokig så får jag lösa de på vägen.
Under denna föreställning vid scenen med elden och då prinsessan lurade Drako var det ett barn som sa efteråt:
-Men nästa gång hon lurar dig så lyssna inte på henne då OKEJ!
och på den scenen då jag säger att jag saknar min vän stina så säger de
- Men du har ju ballongen!
Barnen hängde alltså med i handlingen och tog med sig att ballongen var en symbol för att jag skulle tänka på stina och ha det bra och det var så fint sagt av de som sa det. Man kan inte låta bli att börja le när barnen säger så till en. Man lever sig in i rollen så man blir nästan berörd själv när man är ledsen och känner sig ensam och när barnen då säger något sånt så är det inte lätt att hålla borta leendet på läpparna
Jag tycker att det gick jättebra och pedagogerna som kom med från min förskola där jag har min praktik sa att de tyckte att det var jätteroligt och att vi var jätteduktiga allihopa! Barnen kände inte riktigt igen mig, men några av dem, såg att det var jag.
Jag hade verkligen velat göra detta flera gånger, men det var inte så många som var så sugna på de just när jag sa det, alla var väldig trötta efter två intensiva veckor.
Vi fick respons på vår föreställning efter att vi plockat undan och städat och snyggat till i lokalerna vi har befunnit oss i under dessa veckor, Responsen vi fick, jag tror inte man kunde fått bättre. Jag blev lycklig hela jag det kändes så bra att få höra de fina orden och även få flera saker att fundera över. Vi som var och spelade på scenen fick bra respons de sa att våra röster var starkare men inte för starka utan de behagliga och de hördes tydligt vad vi sa. De sa även att Kören och bandet var mer samspelta och att de lyssnade in varandra på ett bra sätt.
De vi som grupp har lärt oss av detta tillfälle var otroligt mycket positivt. Vi har dels kommit närmare varandra i gruppen och fick under dessa två veckor en väldigt bra sammanhållning tillsammans. Vi har även lärt oss att våga mer och blivit säkrare.
Genom att ge barnen möjlighet till att göra sånt här tillsammans med varandra leder detta till att barnen blir mer självsäkra och får bättre självförtroende och kan samarbeta tillsammans och barngruppen får en helt annan sammanhållning och jag anser att det är viktigt att göra sånt här tillsammans för att se att ALLA är viktiga ALLA behövs det är ingen som kan försvinna för då rasar allting.
HÄRLIGT KÄMPAT HELA KLASSEN, DET HAR VARIT HELT UNDERBART ATT FÅ GÖRA DETTA MED ER!
Tack för all stöttning och för att ni verkligen trodde på att jag kommer fixa att ha huvudrollen och att jag fick äran att vara Drako.
Tack för all fin respons som verkligen har lyft upp mig och gjort att jag kan vara den förskolläraren jag verkligen vill vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar